Igår kväll träffade jag Amanda, Milton 3 år och Manuel 1,5. Det vart en lite annorlunda fotografering med mycket rådjursjakt. (Milton har en pistol som han skjuter rådjur med tillsammans med sin pappa Dennis som är jägare.) Det var inte helt enkelt att få dem alla med på en bild. Milton ville helst göra sina egna lekar och Manuel var för liten, så vi sprang runt, spanade efter vilda djur, sjöng sånger och gjorde mindre uppdrag. Och hade bara allmänt kul ihop!
Vi fick några fina bilder på dem tillsammans när Milton och Manuel skulle balansera på en nedfallna trädgren. Och en krambild när Milton insåg att hans fina mamma frös utan sin jacka. Så han behövde värma henne eftersom han var så varm själv. Hur gulligt som helst! Sedan fick han visa hur stark han var genom att krama henne jättejättejättehårt!
När vi hade jagat rådjur en stund satt vi ner och sjöng sånger. En av Amandas sånger slutade med ”Så kom det massor med såpbubblor!” Och i den vevan mindes jag att jag hade såpbubblor i min magiska väska!
Det är vanligtvis ingenting jag använder i första taget – men på dessa, aningen svårflörtade killar som fortfarande var så pass små tänkte jag att det nog skulle vara perfekt. Och det var det! När jag drog upp såpbubblorna tändes en helt ny gnista i båda killarnas ögon, och Milton gav mig till och med äran att hålla i hans väl omhändertagna pistol bara så att han kunde blåsa. Så spenderade vi 15 minuter eller så med att blåsa, jaga och skjuta såpbubblor. Milton blåste mest och ropade på oss andra att vi måste fånga spåbubblorna!!!
Efter en timmes intensivt busande avslutade vi med beröm och godis. De fick varsinn klubba mot att de satt bredvid varandra och sa KLARA FÄRDIGA GÅ!
Milton ville inte åka hem sedan. Han ville jaga mer rådjur i skogen och se vad som mer fanns i min magiska väska! Men jag sa att han snart fick komma tillbaka igen.
Summering från fotograferingen?
Vissa åldrar är knepigare att fotografera i än andra. Jag spenderade mycket tid med att leka, och kameran fick åka upp när det kom ett bra läge. Det är viktigt att bygga ett förtroende så att barnen tycker att det är roligt att leka med en och litar på en. Det krävdes mycket improvisation idag från min sida, Manuel var så pass liten att han inte riktigt förstod och Milton var bara 3 med mycket rådjursjägarlust! Och det är så det är, då får man ta vara på de fina egenskaperna barnen har, fotografera det som händer och leka och busa ihop. Sedan kanske man inte kan göra alla lekar man planerat i förväg – so be it! Jag är nöjd över dagens fotografering och jag tror att Manuel och Milton hade riktigt riktigt roligt!
Min absoluta favoritbild från fotograferingen vart inte den mest perfekta – men en bild som jag skrattade länge åt och som jag tyckte gestalltade syskon nära i ålder ganska bra. Jag vet inte varför men den får mig att le! Så typiskt syskon..
